Har en dotter som föddes 1996. Hon är min ögonsten.

När hon föddes var hon det första barn som föddes av en mamma med AIH. Chansen att få barn med den sjukdomen är ganska 0. Så hon är inte bara mitt mirakel.

Hela hennes första år togs det prover på henne varje vecka och resultaten skickades även för forskning i USA-

Hon hade vid födseln något underutvecklade lungor, men hon hämtade sig snart. Övriga fysiska skador/sjukdomar fanns inte.

Men hon har gått igenom många trauman under hennes 20 år. Så mentalt är hon mycket sjuk.

Hon har haft självskade beteende i många år som nu eskalerat under hösten till att bli suicidalt. Hon har försökt på många olika sätt att få lämna det här livet.

Önskar jag kunde hjälpa henne att orka bära sin "ryggsäck". Så hon kunde få vila något.

Älskar henne så mycket.